Om Ekhagen

1928 började den dåvarande ägaren till området planera ett bostadsområde i Ekhagen. Staden var emot, man ville inte ha bebyggelse i den vackra naturen, men efter sega förhandlingar kunde man börja bygga 1935. Arkitekt Björn Hedvall gjorde stadsplanen och ritade också en del av husen. Byggherre och byggmästare var Hjalmar Dahl.

Husen byggdes i den då helt nya och moderna funktionaliststilen – “funkisen“ – som ville vara funktionell utan krusiduller, spröjsade fönster och profilerad inredning som förut varit modernt.

Till de nya idéerna hörde också att köksarbetet skulle rationaliseras. Köken byggdes därför små och många var och är opraktiska. Men de hade kylskåp vilket inte var så vanligt på den tiden.

Många av lägenheterna hade jungfrukammare. Det var fortfarande självklart att ha jungfru i medel- och överklassen. Men visst är det lite förvånande att man byggde tvårummare på 57 kvm med ett litet krypin innanför köket för jungfrun. Det fanns till och med ringledning och en siffertavla i köket så att att jungfrun kunde se från vilket av de två rummen som herrskapet ringde…

När Ekhagen stod färdigt 1938 ansågs det som ett mycket lyckat område, som staden med stolthet visade upp för otaliga studiedelegationer. Ekhagen blev ett av de få bostadsområden som helt byggdes i funkisstil. Det har heller inte ändrats till det yttre sedan det byggdes, vilket gör det unikt.

I början av 1990-talet var det dock nära att sex av husen (Ekhagsvägen 4 – 10, 3 – 5 och Torphagsvägen 8) som ägdes av SPP, byggdes på med vindsvåningar med takkupor med spröjsade fönster, något som hade förändrat och förstört helheten i det fina funkisområdet. De planerna stoppades i sista minuten.

Sedan mitten av 1990-talet är Ekhagen klassificerat som “kulturhistoriskt värdefullt“ och byggnaderna har “stort kulturhistoriskt värde“. Det innebär bland annat att Stadsmuseet måste få alla ändringar på remiss och att man är mycket återhållsam med tillstånd till både utvändiga och invändiga förändringar av husen.

Trots att Ekhagen genast fick ett bra rykte, inte minst bland båtintresserade, var det svårt att hyra ut bostäder på den tiden. Den som skrev kontrakt på två år, fick bo gratis första kvartalet. På så sätt försökte man locka hit hyresgäster. Idag är som alla vet lägenheterna otroligt attraktiva och mycket dyra.
Det visade sig att invånarna trivdes! Det är antagligen svårt att hitta ett område där så många har bott så länge. När familjen växte försökte man ofta få en större lägenhet inom Ekhagen. Många har bott på både två, tre och fler adresser. Men det är ont om stora lägenheter, så många trängde ihop sig, hellre än att flytta härifrån.
En man har till exempel berättat att han och hans hustru 1936 flyttade till en enrumslägenhet i Ekhagen “på ritning“. De hyrde alltså lägenheten innan huset var byggt. När de fick sitt första barn flyttade de till en tvårumslägenhet i huset mitt emot. Där bodde de sedan under alla år med så småningom fyra barn. Att flytta härifrån var det inte ens tal om. En kvinna har berättat att hennes familj ibland fick höra att de bodde stort och lyxigt eftersom de hade en fyra. Men i familjen fanns tre barn och ett rum hyrdes ut.

Kristina Hofsten

(texten tagen ur “Hemma i Ekhagen”. 2004)

– för boende i Ekhagen –